torsdag 10 oktober 2013

I ateljén sitter ett vykort sen många år, ett verk av Wolfgang Tillmans, Muskel. Med min nyvunna vilja till koncentration och renodling framstår den nu som sinnebilden för allt det jag själv vill uppnå; luftighet och rörelse.

En känslomässig sensuell ingång är viktig för mig. Att väva linne, lakan och handdukar var en vardaglig syssla för min farmor som odlade lin. Hon hade även höns och jag fick hjälpa till att putsa äggen med ättiksprit. Min förkärlek för äggoljetempera kan kanske också härledas till henne?
Att blanda och applicera färgen är det mest lustfyllda i måleriprocessen och jag sätter igång med ett färgrus för att successivt koka ner uttrycket. Det måste finnas ett mått av råhet i den färdiga målningen
Skulle jag verkligen lyckas finns där även humor och precision.

Min senaste målning Hommage a Bèla Tarr, har små kontraster, färgen är smutsig och jag använder mig av olika blankhet. Ett svepande landskap, ett förbiilande minne inte utan svärta, långt ifrån det färgrika myller som var mitt element till helt nyligen.
Entonigt och mättat vill jag använda färgen, banka ner och kanske uppnå ett nytt glädjeämne?
Ch juni 2013

hive